allt om tradgard

Incarvillea

Populärnamn: Incarvillea
Vetenskapligt namn: Incarvillea

Familj: Bignoniaceae

Typ av växt: Perenn

Beskrivning: Det finns många olika arter i släktet Incarvillea, vissa ettåriga och vissa perenna. Bland de perenna är det huvudsakligen Incarvillea delavayi (rosenincarvillea) som odlas i Sverige. Tyvärr klarar den bara vintern i zon I och II och till och med där kan den få problem. Incarvillea delavayi hör hemma i Kina men har odlats som exotisk prydnadsväxt i Europa sedan 1800-talet. Incarvillea delavayi får trattformade rosa blommor som sitter tillsammans i grupp. Antalet blommor kan variera från tre till tio.

Storlek: 30-60 cm hög, 20-30 cm bred

Växtzon: I – II  

Blomsäsong: juni – september

Jord/läge: Incarvillea måste planteras i jord som dränerar väl samtidigt som den alltid behåller en viss fuktighet, eftersom incarvillean varken mår bra av torka eller blöta. Välj en skyddad växtplats där din incarvillea får full sol. Lätt skugga under några timmar per dag kan dock få blomningen att vara längre.

Skötsel: På våren mår incarvillean bra av att få ett tillskott av kompost och långsamt verkande gödning. Vattna rejält en gång i veckan under sommaren såvida det inte regnar ordentligt. Eftersom incarvillean har svårt att överleva vintern i Sverige bör man alltid täcka den på hösten. Täck hela plantan med torra löv och täck över löven med plast eller presenning så att regn och smältvatten inte rinner ned direkt på växten.

Förökning: Incarvillean mår inte bra av att störas och man bör därför aldrig flytta eller dela rotstammen. Rotstammen påminner lite om en morot och växer rakt ned i jorden utan att förgrena sig. Incarvillea kan däremot förökas med sticklingar. Frön kan sås inomhus för senare utplantering. Utplantering ska helst ske på våren, men sensommaren går också bra. Räkna med att det tar åtminstone tre är innan frösådda plantor är tillräckligt utvecklade för att blomma.

Övrigt: Flera arter i släktet Incarvillea är viktiga inom den kinesiska folkmedicinen.