Huvudkål har odlats av människan under mycket lång tid och den ursprungliga arten Brassica oleracea har används för att förädla fram en lång rad olika former, t ex vitkål, rödkål, grönkål och savojkål. Det var i Asien man först började odla kål och bruket spreds sedan över Europa under det romerska imperiets tid. Kål var en viktig del av kosten i Skandinavien under medeltiden och man tror att kål odlats hos oss åtminstone sedan vikingatiden. Den egentliga huvudkålen uppstod under 1400-talet och det var först under 1600-talet som de första riktigt kompakta kålhuvudena odlades fram. Det var under samma period som savoykål för första gången började odlas i Sverige, efter att ha odlats i Savoyen – ett område i sydvästra Frankrike – sedan medeltiden.
Idag börjar många svenskar återigen få upp ögonen för den billiga, smakrika och nyttiga kålen och flera och flera vågar testa någonting mer än vitkålsallad till pizzan och rödkål på julbordet. Varför inte plantera den härligt milda rödkålen ’Roodkop’ och börja använda den i dina vanliga grönsallader? Eller njuta av den snötåliga savoykålen ’Wirosa’ som håller sig fin och fräsch långt efter att resten av trädgården gott in i vintervila?
Om dina kålhuvuden blir små och lösa kan de bero på att jorden du odlar i inte innehåller tillräckligt mycket kväve, kalium, kalcium och/eller fosfor. Brist på en eller flera av dessa ämnen kan även leda till gulnande blad med bruna spetsar.
Svampsjukdomar kan angripa rötterna vilket visar sig i form av gulbruna fläckar på bladen. Kålhuvuden kan också gulna och vissna ned. Rensa bort de angripna plantorna så snabbt som möjligt för att undvika spridning.
Många fjärilar läggar sina ägg på kålplantor så att deras larver kan kalasa på dem. Kålflylarven är en av många larver som kan ställa till problem genom att gnaga stora hål i kålbladen. För att minska risken för insektsangrepp kan man täcka trädgårdslandet med fiberduk direkt efter plantering.