Salvia

Populärnamn: Salvia
Vetenskapligt namn: Salvia spp.
Familj: Lamiaceae
Typ av växt: Kryddväxt

Beskrivning

Salvia är namnet på ett stort släkte växter. De arter som är flitigt använda som kryddväxter kommer huvudsakligen från mindre Asien och Medelhavsregionen, men även många indiankulturer använde salvia långt innan de kom i kontakt med Européer.

Storlek: Beror på art, men ofta 60-80 cm hög och 30-60 cm bred.
Växtzon: I – V

Användning

Hur man använder salviabladen beror på vilken art det är man odlar. De som odlas som kryddväxter brukar användas torkade och söndersmulade till bland annat tomaträtter, fet fisk, fläskkött och fågel (särskilt kalkon). Aromatiska varianter av salvia används ofta i huskurer mot hosta. Mindre aromatiska blad används inom folkmedicinen för att försöka lindra många olika sorters inflammationer. Salvia är också vanlig inom doftterapi. Salvia divinorum har psykoaktiva egenskaper.

Salvia dricks ofta som te.  De torkade bladen kokas och resultatet är ett antiinflammatoriskt och vätskedrivande te. Teet har också en rad andra hälsofrämjande egenskaper.

Jord/läge

Full sol och väldränerad jord. Skyddas från blåst. Jorden ska helst vara sandig och mager. Salvia klarar av både lätt sur och lätt basisk jord.

Skötsel

Salvia som odlas utomhus drabbas sällan av skadedjur, men vissa typer av salvia som odlas inomhus är känsliga för spinnkvalster. Om salvia odlas under glas riskerar den att drabbas av vita flygare. Salvia håller kålfjärilar borta från kållandet.

Föröka Salvia

Salvia förökas bäst genom frösåd.  Förså fröna inomhus på våren för att ge plantorna en bra start och flytta ut dem på friland när klimatet tillåter.

Övrigt

De arter av Salvia som är vanligast i köket kommer från mindre Asien och Medelhavsregionen, men salvia har odlats i Centraleuropa sedan medeltiden. Salvian har inte bara varit viktig som kryddväxt utan även använts som medicinalväxt. Redan de gamla grekerna använde salvian för att behandla så vitt skilda problem som magsår och ormbett, och namnet salvia kommer från latinets salvere som betyder ”att hela”. Romarna såg salvian som helig och använde en speciell järnfri kniv för att skörda den (järn reagerar med salvia). Den som skördade salvian var tvungen att följa en viss ritual, vara helt ren och dessutom offra mat innan skörden påbörjades. Längre fram i tiden utvecklade bland annat kineserna smak för salvian och under 1600-talet gick det att byta en kista salvia mot tre kistor kinesiskt te.